Tomhet!

Ja idag är det 3dagar sen du släppte taget om mig och gick vidare i andevärden.
Lördag den 17 maj somnade du in efter att ha kämpat hårt mot den värsta sjukdomen som finns här på denna jord. Jag är tom och vilsen men hoppas på att någon gång senare i livet få göra dej sällskap.
Du har varit mitt allt och alltid funnits där för mig. Vem skall jag nu ringa och bara gråt ut för och kunna ringa för att berätta allt roligt för?
Jag finner inga ord över min saknad och hur mycket jag älskar dej.
Men jag var med helatiden nu när du hade det som jobbigast och fick finnas där för dej som du har funnits för mig.
Varför skulle du ryckas ifrån oss så här tidigt?
Du hade ju inte äns fått gått i pension som du längtade efter.
Ditt mål var att få se L börja skola, R och T ta studenten.
Men nej då han bara ryckte dej i från oss så där bara och snabbt gick det.
Men jag ändå glad över att du slapp lida en längre tid och fick ro i själen.
Vi är många i detta avlånga land som kommer att sakna dej dag ut och dag in.
Ett stort håll i mitt hjärta har du grävt.
Men jag skall vara så stark för din skull för det ville du se mig.
Jag har funderat mycket på denna dagen att jag blir ensam. Men jag har märkt det senaste två veckor att det är jag inte och är helt otroligt glad att alla finna vänner finns där ute.

Du är den finnaste ÄNGEL för mig och hoppas att du kommer ge mig mycket styrka och hjälp..