Men varför är det alltid jag som skall krypa till korset och be om ursäkt så fort man kommer i klynch med sina tonåringar eller skall man bara stå där och ta allt man blir utsatt för..
Det är visst så..
Så det är bara och bita ihop. Å ta tjuren vid hornen och bara att stå ut..
Men jag blir så ledsen och de skall bara veta och vett att det inte många nätter jag ligger med torra ögon för det som händer nu..
Älskar er över allt annat i mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar