En vecka!

Ja då har det gått en vecka sen jag kom hem och fått komma tillbaka i mina rutiner.
Känns bara så overkligt allt ihop.
Har hänt så mycket på så kort tid.
Mamma somnat in och R klara äntligen körkortet. Har fixat tid för bouppteckning och börjat jobba.
Fick tid för minnessermonin och det blev det den 18 juni. Så nu blir det att fixa resten bild,låtar och annat smått och gått. Sen blir det kalas helgen efter då en annan fyller jämna år trots allt.
Skall man ner och tömma och städa förråd och lägenhet. Undra vad man hinner med på sin semester sen? Phu jag blir sleten bara av tanken.
Men nu tar vi en dag i taget för att man skall orka med allt som hänt.

MAMMA du finns i mitt hjärta dag som natt och i mina tankar vad jag än gör!

Posted via Blogaway

Tomhet!

Ja idag är det 3dagar sen du släppte taget om mig och gick vidare i andevärden.
Lördag den 17 maj somnade du in efter att ha kämpat hårt mot den värsta sjukdomen som finns här på denna jord. Jag är tom och vilsen men hoppas på att någon gång senare i livet få göra dej sällskap.
Du har varit mitt allt och alltid funnits där för mig. Vem skall jag nu ringa och bara gråt ut för och kunna ringa för att berätta allt roligt för?
Jag finner inga ord över min saknad och hur mycket jag älskar dej.
Men jag var med helatiden nu när du hade det som jobbigast och fick finnas där för dej som du har funnits för mig.
Varför skulle du ryckas ifrån oss så här tidigt?
Du hade ju inte äns fått gått i pension som du längtade efter.
Ditt mål var att få se L börja skola, R och T ta studenten.
Men nej då han bara ryckte dej i från oss så där bara och snabbt gick det.
Men jag ändå glad över att du slapp lida en längre tid och fick ro i själen.
Vi är många i detta avlånga land som kommer att sakna dej dag ut och dag in.
Ett stort håll i mitt hjärta har du grävt.
Men jag skall vara så stark för din skull för det ville du se mig.
Jag har funderat mycket på denna dagen att jag blir ensam. Men jag har märkt det senaste två veckor att det är jag inte och är helt otroligt glad att alla finna vänner finns där ute.

Du är den finnaste ÄNGEL för mig och hoppas att du kommer ge mig mycket styrka och hjälp..

FUCK CANCER

Ja FUCK CANCER säger jag vara vad jag hatar denna sjuk dom just nu och alltid hädanefter det är ingen sjukdom man får utan en sjukdom du bär på tror jag. När den själv bestämmer sig för att göra sig hörd så tror jag inte det spelar någon roll hur nyttig och sportig man varit utan den ligger latent i dina gener och bryter ut när du minst anar det och inte bara det så tror jag jätte starkt på när du väl börja operera och ge tumörerna syre så bara exploderar det i kroppen av vissa cancer typer.
JAG BARA HATAR DEJ NU DIN HELVETES SJUKDOM!!!!!

Posted via Blogaway

Olustig.

Idag är en olustig dag. Vetskapen att mamma ligger på britsen för strålning och en annan sitter och väntar i stan att R skall höra av sig att hon är på ingång plus att hon klarat av det hon gör idag och man kan får säga tredje gången gilt till henne och bara få krama henne hårt. Jag känner mig så förvirrad i denna staden nu även om man växt upp här. Vill bara hem och krypa ner under täcket och vackra upp ur denna mardrömm. Vill bara vara vara vid hennes sida min kära mor. Men troligen blir det inget idag om hon är för sliten.

Posted via Blogaway

Jobbigt att se!

Det blir jobbigare och jobbigare för varje dag som går att se hur mamma blir svagare och svagare. Hur slut hon blir efter att varit på en undersökning. Men i morgon blir det bara du och jag en värdefull tid tillsammans. Vilken ståhej det blir när man inte vet in eller ut med sitt bidrag och om hur jobbet skall skriva mig som i denna situation. Men snart hoppas jag att det blir en flytt för min mor också för att få det ett bättre vård. Inte för det är något fel på den vården hon får nu utan att det blir en mer harmonisk miljö den sista tiden.
Igår gjorde vi en insats för Ung Cancer och gjorde deras fina FUCK CANCER armband. Var mycket imponerad över hur mycket folk som var där och stötta dem och pyssla.
Idag tog jag och lille L vår första spring tur han bara 4år och jag snart 40år. 2,5 km på 45 min. Här har vi ingen brådska.

Posted via Blogaway

På väg hem!

Sitter på spårvagnen hem från sjukhuset ennu en dag. Lika tom och förvirrad är jag men jag börjar fatta vad som händer i mitt liv just nu.
Som liten trodde man att sina föräldrar var odldliga dödliga. Sen vill man att de skall få leva å ha det gott under pensionen. Men vad fan jag vill inte ännu min värst fiende detta. Se sin älskade förälder bara försvinna dag för dag är jobbigt framförallt när allt går så fort. Men jag hoppas verkligen inte få lida mer utan njuta av tiden som är kvar. Det är inte bara det praktiska man skall stå i oxå utan man skall medela de människor runt än som håller oss kära på ett eller annat sätt. Men nu är det som det är och vi får kämpa oss igenom detta en dag i taget. Min älskade mor...

Posted via Blogaway

Jobbig jobbigt!

Att livet kan svänga om som en fem öring är jobbigt. Ena stunden tuffar livet på och helt plötsligt så raseras allt på bara två veckor. Att se en älskvärd person gå igenom det värsta i sitt liv och inte få fortsätta utan veta att man inte har lång tid kvar är det värsta en människa får gå igenom. Å veta att den har blivit behandlad orättvist av vissa efter insjuknade inställt för att ge ett stöd gör mig er förbannad på vi som människor är. Men jag är också väldigt glad och tacksamma till de som finns runt oss nu och hjälper och stöttar oss i det vi gå igenom just nu. Det är vänner de. Man är tom och snurrig av allt och inget man vet. All ovisshet gör mig mest arg och handfallen. Men jag älskar dej av hela mitt hjärta och tom kommer det bli den dagen vi säger Hejdå.
Även om jag inte vill säga Hejdå till dej än utan att få leva med dej ännu längre. Jag vill ha så mycket tid med dej nu som jag kan få. Min älskade mor.

Posted via Blogaway