Idiot!!!

Hur kan jag vara en sådan idiot och börja och kolla på den filmen själv.( den okända Mr. Parkingson)
Att man aldrig lär sig. Men hur skulle jag ha vetat det innan att den skulle vara så jobbig.
Det blev som en käft smäll i ansiktet.
Men jag skall inte ge upp.
Men vågar jag mig på det nu jag skall göra. Å vill den ha mig som jag är nu och sämre blir jag ju?
Skall jag våga ta steget eller skall jag stanna kvar i det dåliga?
Hua mig vad med frågor som kom upp nu efter detta. Jag hoppas att jag någon gång blir klok på mig själv men kommer väl gå åt helvete där oxå.
Å vilka jävla biverkningar man kan få.
Spelberoende, sexberoend, alkoholberoende, shopaholik,
Sen blir jag rädd för att det skall gå för snappt nu när man vet vad det är man har. Å den där jävla tröttheten som smyger på mig mer och mer. Oluste till att göra saker själv.
Hmm undra om man skall till mer på sidor med sjukdomen eller hellre bara skit i all information.

Må bäst alla där ute i värden.

Posted via Blogaway

Vad gör man?

Det känns som jag är den elaka men jag vill bara känna mig älskad, berörd och göra saker tillsammans men vad får man det?
Å vad betyder " jag är glad i dej"?
Vadå, glad i?
Det måste finnas något mi er än bara han hela tiden.
Att han mår dåligt i jobbet och att han inte hinner med det han vill.
Sluta gnäll och gör något åt det.

jag gillar dej med. Men inte för att fortsätta så här.

Posted via Blogaway

Det gör ont.

Tiden bara springer iväg och jag har precis lika ont nu på morgonen som förut. Vill bara lägga mig ner och dö.
För det här men har förstått att det finns andra som har ännu jobbigare och ondare.
Det ända är att man inte har lust till något just nu när man vaknar med värken.

Hoppas ni andra har en bra dag😆

Posted via Blogaway

Hopp finns den?

Det finns stunder nu som gör mig så ledsen.
Men idag blev en bra dag.
Hade fått tid hos kuratorn på neurologen för min sjukdom skull. Fick prata av mig där men kändes inte så bra.
Men när jag kom hem efter att umgåtts med mina stora barn plus en pojkvän till min dotter med skratt och skvaller. Så hörde en vän av sig till mig och fråga om jag ville ha en och prata med som själv hade parkingson och var yngre.
Å det tackar man inte nej till.
Så tack så hemskt mycket.💕
Det var skönt att får prata med någon som hade samma sjukdom och som oxå var mitt uppe i livet. Att få höra att man inte är ensam och att man har tillåtelse att bara skriva om det är något.
Det känns skönt. Nu äntligen vågar jag tänka på vad det är jag har fått.
Men jag vill oxå hitta en som vill dela allt detta med mig oxå.😉
Har tröttnat på att inte bli respekterad.
Så nu skall här pratas om vad som skall ske.

Hoppas ni där ute mår toppen för det skall jag snart göra. 😍

Posted via Blogaway