Det kanske är så att jag försöker att dölja något som kommer att göra så mycket ondare för mig än vad jag räknat med.
Att älska en människa som man vuxit upp med i ur och skur som funnits till min hjälp i vått som torrt. Gör så fruktansvärt ont att se och höra hur hon lider och jag inte känner att man har råd att kunna finnas där för henne och hur man på något sätt god tar att två andra människor i familjen istället ställer upp även om man inombords igentligen bara vi skrika ut det är jag som skall följa med inte ni. Men genom att jag inte har råd så får jag stå där och bara le och säger att såklart ni får hjälpa mig och henne när jag inte kan.
Jag hoppas att dagens besök gick bra.
Men är så orolig varje dag att hon skall få läggas in för att resten av organetna ger vika i stället.
Ja bara längtar tills hon kommer upp min kära mamma så jag eller vi får ta hand om henne i några dagar.
Jag älskar dej så otroligt mycket du är pelare.
Puss puss
