På väg hem!

Sitter på spårvagnen hem från sjukhuset ennu en dag. Lika tom och förvirrad är jag men jag börjar fatta vad som händer i mitt liv just nu.
Som liten trodde man att sina föräldrar var odldliga dödliga. Sen vill man att de skall få leva å ha det gott under pensionen. Men vad fan jag vill inte ännu min värst fiende detta. Se sin älskade förälder bara försvinna dag för dag är jobbigt framförallt när allt går så fort. Men jag hoppas verkligen inte få lida mer utan njuta av tiden som är kvar. Det är inte bara det praktiska man skall stå i oxå utan man skall medela de människor runt än som håller oss kära på ett eller annat sätt. Men nu är det som det är och vi får kämpa oss igenom detta en dag i taget. Min älskade mor...

Posted via Blogaway