Att livet kan svänga om som en fem öring är jobbigt. Ena stunden tuffar livet på och helt plötsligt så raseras allt på bara två veckor. Att se en älskvärd person gå igenom det värsta i sitt liv och inte få fortsätta utan veta att man inte har lång tid kvar är det värsta en människa får gå igenom. Å veta att den har blivit behandlad orättvist av vissa efter insjuknade inställt för att ge ett stöd gör mig er förbannad på vi som människor är. Men jag är också väldigt glad och tacksamma till de som finns runt oss nu och hjälper och stöttar oss i det vi gå igenom just nu. Det är vänner de. Man är tom och snurrig av allt och inget man vet. All ovisshet gör mig mest arg och handfallen. Men jag älskar dej av hela mitt hjärta och tom kommer det bli den dagen vi säger Hejdå.
Även om jag inte vill säga Hejdå till dej än utan att få leva med dej ännu längre. Jag vill ha så mycket tid med dej nu som jag kan få. Min älskade mor.
Posted via Blogaway
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar