Jag funderar och funderar på vad man skall fråga och hur man skall få svar på dessa frågor som dyker upp på en nu när man skall få följa med för första gången. Ja det är inte lätt det här med att ha en närstående som har cancer.
Hela huvudet vimlar av frågor som man undrar och helt plötsligt blir det bara tomt vad man skall fråga. Men nu äntligen har jag tagit mitt funda förnuft och skrivit ner lite grann. Det blev ett A4 ark fullt men frågan är om jag behöver fråga allt. Kan ju hända att man får svar på vissa efter hand. Nu bara länktar jag att få komma ner till min kära mor som det är evigheter sen vi träffades. Skall bli skönt att få umgås och göra lite av varige nu när jag och barna åker ner. Ja men det blir bara pojkarna som blir med hos henne medan tösen skall försöka klara lappen den veckan. Å just det varför skall en annan jämt försöka lista ut gåtorna som ställs när det gäller sin son. Varför inte säga att man är rädd att lill killen skall bli rädd när han träffar mormor om hon förändras under behandling. Men jag är väl lite egen och tycker han skall vara med och få se och så får man prata mycket om vad som han sett och hur mormor mår. Barn förstår mer än vi annar.men men det är som jag funkar. Man kan inte skydda dem för allt gör dem delaktiga och förklara hur allt fungerar.
I helgen testa jag oxå att sy ett par goa byxor till lill killen som han bott i resten av helgen. Plus att vi fått tagit hand om en liten sjukling som fick vattenkoppor i onsdags kväll.
Posted via Blogaway
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar