Livet är allt för kort!

Har idag konstaterat att det är nog inte bara en annan som har det svårt även om det känns så ibland! Det ända är att jag inte ser mina problem som problem i mellan åt utan att andra reagerar på det när jag berättar. Tror mycket det beror på att man levt ensam och har fått klara sig själv ofta och länge och ser inte allt som problem fler svårigheter utan försöker lösa med på bästa sätt. Men när man verkligen mår dåligt så är man så dålig att men är psykiskt nerv vrak i stället. Men det är skönt att sådant kan ordna sig! Men nu istället blir man lätt sig när ens allt som har med min styrka att göra håller på att tas i från mig så gör det ont igen och jag har svårt att visa för henne hur mycket hon betyder och hur mycket jag älskar henne ! Min MOR! Som nu kämpar för att stå där stark för sig och alla runt om!
Du är min kämpe. Älskar dig så mycket !