Jag bara känner att snart ger jag upp. Vet inte hur jag skall orka med längre när det ända är att tjata. Jag kanske skall vara tyst och låta det gå rent av åt h-vet. Så det kanske märks vad man tjatat om eller så bryts hela kontakten och den inte känner sig välkommen mer? Hur jag än vrider och vänder på det så står man kvar här som mamma och vill sina barn det bästa. Å inte nog med det så har ju min mamma jag vill stötta i det hon går igenom nu. ❤ Att vara själv är inget kul i sådana besked och bara opereras gång på gång. Men inte än detta har jag ro eller tid till men det skall bli skönt att få komma i väg snart med de andra i släkten.
Det skall bli kul att få åter se mitt barndoms hem och samhälle där men växt upp.
Ja just det i morgon blev man ledig och har tänkt sig att dölja med strömmen att demonstrera i mot skol nedläggning. Deg låter som att det kommer bli en hel del.
Var och hämta hem minstingen idag och bör paff när jag får ett huvud ner lagt i knät efter en 20 min hemma. Jo visst att han inte sovit middag men då brukar han vara upp i varv en nu var det tvärt om.
Sov gott alla där ute
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar