Hur tänkte man här?

Ibland blir jag rätt förvånad men inte chockad hur folk reagerar eller vad de säger till än när man minst anar det. Hur utfrågad man kan bli men inte kan ge något svar. Verka som de vill ha en som vän men det bara lyser att jag vill stå dej nära om något händer.

Nä nu är det slut på sådant här larv. Nu skiter jag i vad som händer så länge jag kan stå för det jag tycker och gillar. 

Jag är trött på väntan men nu är det bar 6dagar kvar tills jag skall få min dom, om det är som min läkare säger att jag har eller inte.

Har varit stark och sagt att jag inte kan ha henne min lilla Bella.

Men det går inte att jaga runt på folk som måste hjälpa mig varje dag.

Måste nu bra blunda sov gott.