Många tankar!

Det blir bara mer och mer frågor ju mer man går här hemma. Men idag fick jag ett posetivt samtal. Ja posetivt är det väl inte men nu äntligen är hon under behandling. Men det har gått fort för henne sen hon fick den där facking cancer. Det börjar gå in för mig hur jag börjar känna och vad detta kommer att inne bärar denna underbara kvinna. Bara det att hon stänger mig ute känns det som eller är det bara jag vill känna så för att ha någon att skylla på? Har fått pratat av mig men det är saker och ting som fortfarande bara far genom huvudet. Skall jag eller skall jag inte. Men nu har du äntligen fått broms medeciner. Jag är medveten om att detta kommer att ta på krafterna och du kan få en massa bivärkningar. Jag vill ju finnas där för dej nu som du gjort för mig när det var jobbig i mitt liv men du släpper mig inte in utan låter andra hjälpa dej eller du ringer dem i stället för mig. Men nu skall vi inte bli bitra för detta. Men jag skall i nye bara stå där brevid och se på heller ut kommer att tränga mig på när du minst annat. Älskar dej min älskade mor